Fadia Yachou

Fadia-Yachou

SYRIEN

Jag trodde inte på det ordet som säger att längtan kan plåga och döda människorna, tills den dagen när jag lämnade Syrien. Nu blåser längtan efter mitt land djupt, som en stark vind som slår mig, och mitt hjärtas segel kan inte uthärda denna smärta. Snälla lämna mig inte igen och bo i mina innersta tankar, i själen och hjärtat.

Jag döljer bakom mitt lilla hjärta din stora kärlek. Död var över allt, över allt, och jag flydde och lämnade allt. Men jag glömde mina ögon i Syrien, när syrier dog. Min kärlek är den enda vägen till mitt land och så kan jag börja mitt liv igen. Jag vill offra mig själv precis som ett offer istället för mitt folk. De är värda all aktning, och jag vill dö istället för dem. Främlingar gör sitt dagliga bröd av sina sorger. De knådar den med sina tårar. De älskar sina minnen och använder dem som en kompass i förlusten. Bara minnen kan hjälpa de olyckliga människorna. Paradiset är i din famn fastän kriget förstör allt.

Jag tittar på världskarta och ser mitt land som en måne på himlen. Varför måste mitt land slaktas. Varför måste syriska barn lida. Varför måste de höra skottljud istället för musik. Varför är det politik och ekonomi som bestämmer. Varför bestämmer andra länder vår framtid, inte vi. Syriska barn ger med sin död en meddelande till världen, nej till krig, nej till död, nej till plågad barndom. Det är som ett meddelande för att sprida fred, sen kommer säkert allt.

Detta meddelande berättar också om hur mycket flyktingarna lider. Jag vill säga till mitt land att allt är i samband med sin närvaro. Mitt liv och min död är i Syriens händer. Jag behöver dig precise som ett barn behöver sina föräldrar. Jag kan inte leva utan dig, du är mitt liv. Jag är som en plockad blomma. Jag känns som att jag inte har rötter, jag är ingenting, jag är bara ett nummer i världens population.

Jag kan inte prata om dig, eftersom mina tårar kommer före mina ord och de når till dig före mig. Mina ord är blyga för att de inte kan beskriva din skönhet. Jag känner att jag utan dig är som ett förlorat barn som går vilse och med tårar i sina ögon söker efter sin mor.

Jag tror att man kan förlora sitt värde när man lämna sitt land. Ingen kan kompensera din plats i mitt hjärta. Jag kommer dö av min längtan till dig, och hela världen kan inte fylla mina ögon med glädje. Jag saknar dig, jag älskar dig. Jag har bara mina böner, jag ska ge dem till dig. De är mina presenter till dig, och de är mitt lidande. Jag vill dö igen och igen för dina ögon som inget annat vet än kärlek. Min längtan efter dig kommer döda mig och Jag glömmer min själ där var syrier dör.

Ditt namn är sött, och har en speciell melodi, något som inte liknar något annat, och jag är galen i dig. Jag är din bästa vän även om avståndet mellan oss är stort. Min kärlek kan smälta alla hinder och nå till dig. Jag behöver mirakel för att kunna se dig igen men jag tror att min Gud kan allt. Jag behöver befrielse från din kärlek, och samtidigt behöver jag dig.

För alltid mitt blod ska bära dina gener och igen och igen ska jag bära det som en hemlighet sak. Du är som en present till mig under julgranen, och som en gåva från tomten. Kanske tomten kan ge fred nästa år. Jag väntar på ett mirakel. Jag väntar på en överraskning som kan förändra allt. Allt som är i relation med dig. På vägen till Sverige var allt svårt men jag kunde inte, och jag glömde inte att jag har tre barn. Mina stora barn kom först till Sverige, sen jag. Men ibland tror jag inte att de är hos mig nu heller. Alltid drömmer jag att någon tar mina barn från mig till okänd plats. Bara du, som kan bota mitt sår, jag älskar dig, jag saknar dig.

Fadia Hanna Yachou

Project Details:

Berättelser

Category